Fröken Kärlek

Har flyttat till http://frokenkarlek.blogg.se/
Med kärlek, Ellinora

Highlands med Ternheim

War has been fought
Made a mistake
Sign of defeat
All over your face
Give it a try
This may be the last chance
We'll ever have
Finding the highlands

I swear I’ll take you there
If you let me
You'll never forget me
I swear I’ll amaze you
If you let me
Maybe that could save us
Maybe that could save us

War has gone out
There's no one to save
Sign of relief
All over your face
As bad as it gets
Harder we try
The deeper we fell
And up until now I never knew
Way to the highlands

I swear I’ll take you there
If you let me
You'll never forget me
I swear I’ll amaze you
If you let me
Maybe that could save us
That could save us

I swear

Just nu i all sin charm, Malmö Festivalen. Möten, och nya ansikten. Musik, och magnifika skapare.

Valentine

Happy, happy valentine, I love you.
och ibland kan ord bara kännas överflödiga och faktiskt föga intressanta, som nu.

Jag är ute på äventyr, gör stora och viktiga saker. Du vet sådant där som bara vuxna, lyckade människor brukar få göra. Nå väl, jag kan fatta mig själv lycklig. Out.

syftningsfel

"Jag struntar i vad du säger.
Det får regna, snöa, åska och dundra. Jag struntar i allt, så länge du är nära."



Så jag flyger runt jorden i ett kärleksrus. Jag älskar fortfarande Kina, och fortfarande utan vidare förklaring. Min näsa rinner och mina ögon vattnas, förkylningsotur. Jag bakar en sockerkaka med två små liv kring fötterna, en liten Älva som jagar snälla Ofelias skägg (syftningsfel? blev skägget snällt nu? Nåväl). Jag älskar dig.

ingenting

punkdrömmar & rödvin & svarta jeans.

on the river of love

Wo,do,do.
Mest bara jobb just nu efter min ledighet. Det gör ingenting. Jag gillar till och med cykelturerna till Bunkeflostrand. För övrigt och utan vidare förklaring, jag älskar verkligen Kina. Vilket ställe, eller mest, vilka industrier! För övrigt, jag älskar honom av hela mitt hjärta.

djurfarmen i sängen

Ofelia och Älva ligger bredvid varandra i sängen och sover. Själv städar jag, men mellan dammsugardragen går jag in i sovrummet och kikar på sötnosarna, hela jag ryser av lycka. Jag städar och dammar bort allt vad regn kan innebära. Fast mest av allt dansar jag nog runt egentligen. Fast ännu mest av allt så längtar jag nog lite till att träffa älskade kärleken, fast innan dess ska jag jobba natt, men imorgon. Imorgon ska jag komma hem och finna honom och två djur i sängen, där ska jag krypa ner och hoppas på regn hela dagen. Älskade liv, du och jag.

när jag blundar

"Kom ut, kom ut, kom ut min vän
vi fanns en gång för länge sen
du satt där på min cykel 
och jag ropade ditt namn.
Vi åkte långt
jag körde fort
du sa de här var sånt som ingen gjort
varje morgon var vår egen
och allt vi rörde vid blev nytt.

Men se på oss, se på oss, se på oss nu.
Vi fick varsit jobb, och jag blev någons fru.
Jag frågar och frågar och frågar igen
vem tog dig ifrån mig, min älskade vän.

Men när jag blundar finns allting kvar,
varenda tanke, allt som vi var
ja när jag blundar är allt som förut
inget har ändrats, inget är slut.

Visst fråga mig om allting du,
vart jobbar jag, vart bor jag nu
och vad hände hon den långa, hon som alltid kom försent
hon fick en man dom köpte hus
hon ströp sig med en Kapphal blus
Hon jobbade på SAS, och hon fick resa vart som helst.

Vart ska jag, vart ska jag, vart ska jag gå?
Jag vet allt är stängt, men jag längtar ändå.
När blir man, när blir man, när blir man klar?
Jag ringer ibland, men jag får inga svar.

Men när jag blundar finns allting kvar
varenda tanke, allt som vi var.
Ja när jag blundar är allt som förut
inget har ändrats inget är slut.

Du måste gå, ja de är klart
du ska till nått underbart.
Kanske prova en ny maträtt, prata resor med din man.
Och om vi nångång ses igen så ska du inte vara rädd min vän
jag lovar att inte störa, du ska få dö if fred.

Men tänk på mig, tänk på mig, tänk på mig nu
jag trodde på allt, gjorde inte du?
Och rör vid min, rör vid min, rör vid min hud
den börjar att blekna, jag ser ingen gud.

Men när jag blundar finns allting kvar
varenda tanke allt som vi var.
ja när jag blundar, är vi alltid som en
du finns här hos mig och jag är vacker igen."

Älva

Jag hälsar här med Älva hjärtligt välkommen till min lilla familj. Världens finaste lilla skönhet som spinner lyckotrådar. Ofelia har fått en lekkamrat som jagar sin egen svans. Jag är mer kär än någonsin. Spenderar lördagskvällen med ett glas vin, en symaskin och projekt sy honom ett linne.


nu & för alltid

Lycka.
Mina ord har svävat i luften och under en lång tid inte varit tillgängliga för att skrivas ner. Jag har det bra. Jag har det mer än bra, jag har det sagolikt. Vad har hänt sedan sist? Jag var hemma i kärlekens barndom i Karlshamn, där var det fint. Jag gillar någonstans småstäder även om jag alltid trott att jag hatat dem. Jag vill bo i dem en dag när jag känner mig redo. Då vill jag gå på gatan och hälsa på varannan människa jag möter, jag vill bjuda mina grannar på fika, och jag vill köpa nybakat bröd på stans enda bageri. En dag, men inte nu.
Nu vill jag dansa längs gatorna som aldrig förr. Dansa barfota tills fötterna smärtar av både sot och glas, känna att jag lever. Nu vill jag bara lyssna på Perishers och mysa med Ofelia som ligger intill mig och tigger om att blir klappad. Nu vill jag bara spendera tid med Håkan, ligga i sängen halva dagen, dricka te och sjunga visor. Nu vill jag måla. Nu vill jag sy, kuddfodral tror jag. Nu vill jag sväva. Sväva precis som mina ord, här och samtidigt långt borta. Allting går väl just nu, för alla i min närhet. Jag omges av lycka, och den sprider sig till mig på samma vis som jag sprider den. Jag älskar dig, det kommer jag alltid att göra. Men just nu i sekunden, ska jag dricka flera koppar te.

jordgubbssylt

Så jag åt den hemmakokta jordgubbssylten direkt ur burken. Det smakar sommar och socker, precis som livet.
Nya jobbet är sagolikt, mycket nytt att ta in i huvudet, mycket nya människor, mycket kaffe-drickande, och många äventyr. Så jag drar på mig sommarklänningen, lockar håret, stoppar en blomma bakom örat och tänker och ler på kärleken. Han är mitt allra finaste. Men nu, ett glas vin hos käraste Emily. Med sommarkänslor.

check

Sådär ja.
Nytt jobb! Du anar inte vilken lättnad, fy tusan vad det här ska bli kul! Grattis Ellinora!
Sockerkaka i ugnen, rulltårta på svalning, bröd som jäser. Sommarfika i det gröna gräset? Javisst!

till honom

Det åskar och helt plötsligt förstår jag var min dunkande huvudvärk kommer ifrån.
Men det är inte alls det jag vill fokusera på här. För det här är några ord till honom.

Jag vet inte om det finns någon annan i världen som jag tänker så gott om som jag gör med dig. På något vis är du oförstörd som en porslinsdocka i en obruten förpackning. Jag kan inte se dig medvetet göra mig illa. Jag kan inte se dig vilja trampa på mitt hjärta. För jag ser dig, utan att egentligen känna dig speciellt väl, med den oskyldigaste kärleken på jorden. Jag är lugn med dig, jag känner ingen oro och jag känner ingen ångest. Jag har aldrig känt så innan. Kanske låter det konstigt, för det är så man ska känna inför kärleken, men för mig är det annorlunda. Jag är nervös i mitt sätt att handla. Jag tänker alltid sönder saker och ting, analyserar tills det inte finns något kvar. Men inte med dig. I din famn slår mitt hjärta lugnt och harmoniskt och utan någon form av smärta. Det vill jag tacka dig för. Det finns överlag så mycket jag är tacksam över. Jag trodde aldrig jag skulle kunna tro på kärleken som jag en gång gjorde. Jag trodde aldrig att jag återigen skulle våga släppa in någon i mitt hjärta. Men du är inte någon, och det är nog det som är grejen. Du är du, och det kan inget ändra på.
Så jag ser på VM-finalen för mig själv. Jag hatar fotboll, jag hatar sport, men den påminner om dig. På samma vis som jag tänker på dig när jag ser det spillda snuset på kuddarna i sängen. Mitt vanliga jag hade hatat det, det kan jag inte göra nu. Nu kan jag titta på det, le för mig själv, och somna med ett leende på mina läppar. Det är sådana där små saker, och de där små små stegen, som gör kärleken fantastisk. Små, små steg, som att jag gav dig nyckeln till min lägenhet, små, små saker som kan betyda allt.

Jag går ut i köket och tittar till lingonsylten som kokar på min spis. Det luktar ljuvligt. I morgon är en viktig dag i mitt liv, då kan jag bli med nytt jobb. Jag tror minsann att jag ska öppna min religionsbok och be om hjälp att morgon dagen ska gå som jag vill till alla helgon, gudar och profeter.

tip-top

Ja, livet är verkligen sagolikt.
Sitter och klunkar i mig apelsinjos och försöker intala mig själv att inte klaga på värmen som jag har gått och längtat efter hela året. Men den tropiska värmen får min hud att klibba och mitt ansikte att blänka till. Jag förbannar de där sextonåriga flickorna på stranden som är sådär pinnsmala trots att de går och äter på en enorm mjukglass. Jag klappar på min egen mage och tänker, fy fan vad den här världen är sjuk. Jag önskar att jag hade levt några decennier tillbaka i tiden, när rundhet var skönhet. Analyserar var de där femton kilona jag gått upp i vikt har satt sig. Kommer fram till slutsatsen att fem måste vara på magen, men de andra tio? Jag delar upp dem i två och en halvliters mjölkpaket och konstaterar att varje arm och ben måste ha fått just det tillskottet. Jag ryser av tanken. Jag ryser av det här patetiska livet vi alla lever.
Ibland vill jag gömma mig under täcket och sova bort några veckor, sova bort en massa jobb och en ständig brist på jakten av pengar. Så jag rear ut min själ till högst bjudande.


backbeat the word was on the street

Så jag fick ett ryck i natt och började lyssna på Wonderwall igen, det var inte igår. Nu spelar jag den om och om igen och undrar var jag har gömt min gamla skiva. Nåväl. Jag höjer volymen lite, tänder en cigg och kladdar lite vit färg på tavlans röda rosor. Jag vill skapa, skapa hela världen full av rock, rosor och harmoni. Farväl Oasis, farväl. Ett minne kärt, ett minne kort. Så jag slår över till Doris och trallar ut i köket för att brygga lite kaffe.

RSS 2.0